Nuförtiden väljer många att göra de flesta av sina bankärenden på internet; en del av de banker som dykt upp de senaste åren har inte ens några fysiska kontor för kunderna att gå till. Fördelarna är många, inte minst har internetbankerna betydligt generösare öppettider än fysiska bankkontor. På en internetbank kan man få information om sina lån och konton, göra överföringar mellan konton, betala räkningar, handla med värdepapper och köpa och sälja fondandelar. Att man kan göra allt detta medför dock vissa säkerhetsrisker, eftersom obehöriga annars skulle kunna föra över pengar från kundens konto till sitt eget. Den vanliga metoden för att upprätthålla säkerheten på internet, kryptering via säkerhetsmekanismen SSL, räcker inte för att upprätthålla säkerheten vid bankärenden. Vid åtminstone inloggning och bekräftelse av transaktioner krävs säkrare metoder, för att förvissa sig om att det är rätt person som gör transaktionen. De svenska bankerna har lite olika metoder för detta, men de faller inom följande huvudkategorier:
• Certifikat, alltså en särskild form av krypteringsprogramvara som installeras på datorn. Många banker har dock gått ifrån denna modell, då den inte anses helt säker – om man skulle få en trojan, alltså ett program som egentligen är skadligt men utger sig för att vara något annat, på datorn kan denna läsa certifikatet och be om lösenordet.
• Dosor som räknar fram engångslösenord. Dessa dosor aktiveras med ett lösenord som bara användaren bör känna till.
• Engångslösenord, som t.ex. skrapas fram på en brickan, ungefär som på en skraplott. Även här måste man använda ett personligt lösenord.
Generellt anses säkerheten hos internetbankerna vara hög. Bedrägerierna har varit få; den vanligaste formen har varit att någon, exempelvis en anhörig, kommer över någons lösenord, dosa eller bricka och därigenom kan ta sig in på kontot. Bedrägerier av utomstående är ovanligare och sker oftare rörande bankkort.